Jisses amalia (älskar det uttrycket) vilket dygn... vilken kväll och vilken natt. Jag var helt tom på krafter där ett tag och kom in i ett inte så sunt tankesätt. Det är väl det värsta med ångesten. Paniken. Att man nästan är villig att göra allt för att bli kvitt den. Just där och då, när man bara matas av hur dåligt allt bara blir och att det aldrig kommer att bli bra, så måste man påminna sig själv om att acceptera dem känslorna, för dem är ändå inte på riktigt. Man måste intala sig själv att känslorna som man då känner, kommer att gå över om en stund. Att dem inte är farliga.
