I livet går det upp och ner. Likaså i relationer. Ibland känns det bra och ibland känns det mindre bra. Ibland är man osams intensivt och ibland får man för sig att man tappat gnistan.
Men så går man där. En vanlig fredag, förväntansfull inför helgen efter ett inbördeskrig mitt i veckan på den plats som ska vara den tryggaste av dem alla.
Han greppar min hand i sin och håller den hårt. Och just då, i det ögonblicket känns det så bra. Jag vet att jag är hemma så länge han håller min hand i sin. Jag vet att vi är starka, han och jag. Att vi klarar allt tillsammans. Jag och min vapendragare.
